En regnig dag

Repitition 3/9 2018

Skriven av Jim Molin 4/9 2018

Jag kom till tältet ungefär kvart över fem och satte mig ned för att vänta på att repet skulle börja. Det var tänkt att vi skulle få köra med våra kostymer men det hade blivit ändrat. Det var både skönt att slippa byta om men också lite tråkigt. Personligen älskar jag att gå runt i kostym eller uniform.

Paulina (kostymör) kom till mig och mina vänner lite innan vi skulle börja repet och gav oss höga svarta hattar som vi skulle ha i scenen där vi spelar likbärare. Vi var tvungna att sätta skumgummi i hattarna så att de skulle passa bättre.

När klockan blev sex så gick vi in i tältet och satte oss ned. Johanna (regissör) gick igenom vad vi skulle repa idag. Vi skulle köra hela pjäsen men med stopp (när Johanna kan stoppa och säga vad som behövs förbättras). När hon hade pratat klart så gick vi och ställde oss på våra platser för att kunna genomföra öppningsscenen.

Eftersom det är så många barn som är med så hade de delat upp dem i två barnlag. Det betyder att varannan föreställning kör barnlag nr ett och varannan föreställning kör barnlag nr två. Vi körde med båda barnlagen vilket gjorde det lite jobbigt. Vissa scener behövde vi köra två gånger för att låta båda lagen få repa.

Allt flöt på väldigt bra. Vi har lärt oss höra när vi ska in eller när vi ska sjunga. Det är så kul att se hur vi har utvecklats. Om man jämför med hur det var när vi repade i tältet första gången till hur det är nu så ser man verkligen hur allt har växt fram.

Vi höll på till ungefär kvart i tio och det märktes verkligen. Alla i min grupp blev väldigt fnittriga och hade svårt att koncentrera sig. Svårast var det i scenen där vi skulle vara bårbärare. Det är tänkt att vi ska ha en riktig människa på båren men ingen var där. I sista sekund så hoppar hon upp och vi hann inte dra över skynket som det ska vara, så hon låg där med helt uppspärrade ögon. När vi skulle vända oss mot båren så var det vissa som blev helt förskräckta för att de trodde att båren var tom och så började de småskratta.

Vi gick sedan hem med ett stort skratt och en längtan efter våra sängar.